Om jag tänker mig ett monument

Vad är värt att minnas? Vilka händelser i livet, världen, historien förtjänar att markeras med ett monument eller minnesmärke? På ett sätt känns det självklart att det ska vara som det ofta är: krig och katastrofer. Det är stora skeenden som har enorma konsekvenser för mängder av människor.

Samtidigt är det inte i det plötsliga, oväntade och storslagna vi lever våra liv. De pågår snarare i upprepningen, i återkommande vardagliga handlingar: Någon som lagar mat. Någon som stryker handen över en febrig panna. I samtalen med vännerna, kallpratet på jobbet. I omtanken, småbråken, tjatet. I personerna man möter, lever med och förlorar.

Och även om de skiljer sig enormt mellan olika personer, tänker jag mig att de handlingarna och händelserna kan förtjäna en markering. Att de formar både storslagna personer (som får monument) och oss andra (som inte får monument). Och jag tänker att de monumenten i så fall skulle kunna vara precis så sköra och flyktiga som det de försöker påminna om.

Bilder från utställning på ÖGAT, Gamlestaden, Göteborg, 2024.